Om boken: år / Rofus Från det ögonblick jag såg henne visste jag att jag inte kunde släppa henne. I tio år levde jag i avskildhet, mitt utseende och attityd skrämde människor och höll dem borta. Men jag gillade det, jag blev starkare av det. Och så kom hon in i mitt liv, en ljus kvinna som utmanade mig och inte visade någon rädsla. Jag borde ha skickat iväg henne för hennes eget bästa, men jag var för självisk för att släppa henne. Jag ville att hon skulle vara min trots att jag inte förtjänade henne. BRITTA Jag borde ha blivit rädd när han sa att jag var hans. Hans hjärta blev härdat och kallt, isolering fick honom att hata världen. Han trodde att folk borde vara rädda för honom på grund av ärren han bar, men jag finner min skönhet i dem. Jag var bara en piga, men jag kunde inte låta bli att ha känslor för honom. Kanske var han Odjuret, ett ondskefullt odjur gömt under en hård, kraftfull kropp. Jag kanske borde ha sprungit, men jag visste att han skulle komma efter mig, hitta mig var som helst. Innerst inne var jag ärlig mot mig själv, jag ville att han skulle vara min. Och det skrämde mig mest. Varning: Detta är en söt, kort återberättelse av Skönheten och Odjuret. Men det här är inte sagan du hörde en gång i tiden. Den är full av heta, stygga ögonblick som får dig att vrida dig när du läser den. Och oroa dig inte; det kommer att finnas det där sjukt söta "happily ever after" som vi alla längtar efter..